Kroppens ben varierar stort i utseende beroende på var de sitter och vilken funktion de har. Kroppens större ben, exempelvis rörbenen och kotkropparna, är delvis ihåliga och fyllda av benmärg det vill säga de celler som ger upphov till de olika blodkropparna.
Byggs upp och ned
Ben är långt ifrån en stel och oföränderlig struktur. Tvärtom så sker en ständig omstrukturering av benmassan utifrån kroppens aktuella behov. Det är därför som en person som är fysiskt aktiv utvecklar en starkare benstomme än en som är stillasittande.
En störning i balansen mellan benuppbyggnad och bennedbrytning leder till benskörhet, osteoporos, som är ett tillstånd med ökad risk för frakturer. Kvinnor är mest drabbade, vilket bland annat beror på att klimakteriet bidrar till en sämre hormonell stimulans av bennybildningen.
Leder och förslitning
Mellan de flesta av kroppens gränsande ben finns det leder, och de allra flesta är broskbeklädda för att tillåta både rörlighet och minimalt slitage vid belastning. Broskytorna är glatta, glider mot varandra och ger ett minimum av motstånd. Runt leden finns en ledkapsel och stabiliserande ligament som bestämmer ledens rörelseomfång.
Efter traumatiska skador eller lång tids belastning försämras broskets förmåga till friktionsfri rörelse. Små skador och hack kan så småningom utvecklas sig till regelrätta förslitningsskador, artros, där både brosk och ben förlorar sin ursprungliga struktur.
Artros är ett omfattande problem som begränsar förmågan att röra sig och ger upphov till mer eller mindre plågsam värk för många människor. Artros kan vid uttalade besvär ibland behandlas kirurgiskt med en ny led. I mindre allvarliga fall går behandlingen ut på att lindra smärtan och bibehålla rörligheten i leden genom träning.