Det gäller att hålla i och hålla ut

”Det vore intressant att testa en tydligare nationell styrning inom delar av cancervården. Jag tror att man skulle kunna använda sjukvårdsbudgeten på ett bättre sätt och uppnå en mer jämlik vård på det sättet." Det säger Hans Hägglund, nationell cancersamordnare på SKR och ordförande för Regionala cancercentrum i samverkan.

Hans Hägglund är cancerläkare och forskare. För nio månader sedan tillträdde han rollen som nationell cancersamordnare på Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och ordförande för RCC, Regionala cancercentrum i samverkan. Han menar att cancerstrategin är ett nationellt ansvar.

- Sedan jag började på RCC har vi arbetat med en nationell målbild för cancervård som varje region kommer att kunna samlas kring och bygga sina planer på. Det har vi inte haft förut. Jag tror att en nationell plan kan hjälpa regionerna att arbeta mer långsiktigt och enhetligt.

- Jag tror att en tydligare nationell styrning av cancervården är en förutsättning för att vi i realiteten ska kunna uppnå en jämlik vård och hälsa.

Vikten av prevention


Förutom en gemensam nationell målbild är rehabilitering samt att se över hela patientresan andra aktuella prioriteringar för RCC. Speciellt lyfter Hans Hägglund vikten av preventivt arbete. Han anser att ett helhetsperspektiv för patienten ska börja redan vid prevention.

- Idag går ungefär tre procent av sjukvårdsbudgeten till preventiva åtgärder och det finns sannolikt en förklaring till det. Det är svårt att mäta och se vilka vinster man tar hem för samhället. När det gäller cancer brukar man prata om att 30 procent kan förebyggas med preventiva åtgärder. Vi måste på ett välbalanserat sätt förskjuta mer budget och insatser från det botande till att underlätta för människor att fortsätta vara friska.

Regeringen gick nyligen ut med beskedet att den nationella cancerstrategin ska ses över årligen, något som Hans Hägglund är positivt inställd till. Han understryker dock vikten av att förnya cancerstrategin ofta och regelbundet, istället för att göra långdragna utredningar som tar två eller tre år.

- Utvecklingen har gått enormt snabbt. Vi har helt andra möjligheter att diagnosticera och behandla med läkemedel och medicinteknik, och då måste vi också uppdatera strategin regelbundet.

- Att alla är med på att cancerfrågan är viktig och att partierna har ett intresse för den är fantastiskt. Det vi ser som risken med att ta fram en helt ny cancerstrategi är själva utredningstiden och fördröjningen av det pågående arbetet som en sådan kan resultera i. Det kan leda till att mycket av det arbete som görs inom cancervården läggs på is. Det nationella systemet för kunskapsstyrning och att lyfta in cancervården i den strukturen är viktigt, men det får ta den tid det tar, så att det inte hämmar utvecklingen.

Det krävs en kulturförändring


Samarbetet mellan patienten, vården, akademin och industrin är en självklarhet, eftersom vi alla har en gemensam målbild i att skapa en god och jämlik cancervård. Men en utmaning är det stora glapp som ofta finns mellan politik och tjänstemannaledning å ena sidan, och ledarskapet inom vården å den andra.

- Som läkare är man mycket inne i mötet med patienten och hinner kanske inte tänka så mycket på hur systemet fungerar. Det krävs en kulturförändring inom vården och att vi utvecklar chefs- och ledarskapet så att man kan diskutera systemet öppet i verksamheterna.

- Det är viktigt att fortsätta jobba strukturerat. Men bara att ställa om till standardiserade vårdförlopp, från välgrundad misstanke till första behandling, är en utmaning. Där är en bättre systemförståelse otroligt viktigt.

Att det finns en hel del att göra inom svensk cancervård är tydligt. Men enligt Hans Hägglund handlar mycket om vårdens vilja att förändras, och politikens vilja att satsa långsiktigt.

- Tillgänglighetsfrågan är fortsatt prioriterad och att få in patienterna till behandling snabbt. Men vi får inte glömma att vi har bra överlevnad inom cancervården i Sverige. 7 av 10 vuxna personer överlever cancer, men det är viktigt att verksamheterna arbetar med sina processer och att vi får till ett långsiktigt förändringsarbete. Det gäller att hålla i och hålla ut.