Sorry, you need to enable JavaScript to visit this website.

Digitalisering frigör resurser

Den kanske största vinsten med digitaliseringen är individanpassade behandlingar och snabbare väg till rätt diagnos. Då krävs det att man sammanställer information.

Vården är en kombination av låg- och högteknologi. Inom vissa områden är tekniken bortom normalt mänskligt kunnande, som operationsrobotar, tredimensionella röntgenbilder och särskild abb-utrustning. Samtidigt sker nästan all dokumentation, beslut och processhantering antingen helt utan processtöd eller i undermåliga system, säger Anders Ekholm, vice vd för Institutet för framtidsstudier och påpekar att det nu är dags att använda tekniken fullt ut.

– Det går bara om vi förändrar processerna. Det gäller både lagstiftningen, sinnena och organisationerna. Men att ändra detta är en stor utmaning.

– Anledningen till att sjukvården släpar efter är dels att det är den mest komplexa verksamhet människan skapat, menar Anders Ekholm. Dels handlar det om regelverket.

Lagstiftningen har en ganska otydlig bild av integritet men som ändå hindrar ledningar på alla nivåer inom vården att utveckla it-systemen. Lagstiftarna måste inse att information är det allra viktigaste vi har i ett informationssamhälle. En läkare uttryckte det ”Det är lättare att amputera en fot än att få titta i en journal”. Då har man missuppfattat vad integritet är.

Anders Ekholm understryker att hela poängen med digitaliseringen i och sjukvården är att tekniken ska vara trygghetsskapande. Både professionen och patienterna ska känna sig trygga och säkra.

– Systemen måste designas för patienterna. Men det ska självklart vara frivilligt att använda tekniken. Då tänker jag på enkla exempel som tidsbokning på nätet och onlinebesök hos doktorn. Vi talar ju om patientcentrerad vård. Då måste patienten tillåtas välja.

– En stor fördel om vi automatiserar delar av vården är att det frigörs resurser till de som är mer vårdkrävande.

Idag lägger vi mycket tid på friska patienter, som kanske inte ens vill besöka vården. Anders Ekholm tar upp Gävle sjukhus som ett gott exempel på hur digitaliseringen kan effektivisera vården så att den kommer patienterna till godo på bästa sätt.

– På reumatologmottagningen har man implementerat ett system där patienterna själva kan lägga in information på datorn om sin smärtnivå och i vilken led smärtan sitter. Utifrån uppgifterna kan läkaren justera behandlingen. Det är även patienten som bestämmer om och när man behöver ett återbesök. Det här har halverat antalet besök på mottagningen. Vill patienten träffa en läkare får de tid på en gång, berättar Anders Ekholm, och menar att en stor fördel är att läkaren kan ställa in medicineringen efter hur skoven sett ut under en längre period.

Man får alltså bättre långtidsdata på det här sättet. Patienter kommer sällan själva ihåg hur sjukdomen sett ut över tid.

– Den största vinsten med digitaliseringen är just möjligheten till precisionsvård, att man kan individualisera behandlingar och snabbare hitta rätt diagnos. Genom att data sparas så kan man följa upp enskilda patienter. Idag görs bedömningar ofta utifrån forskning på grupper som de flesta patienter inte tillhör, som till exempel värnpliktiga pojkar. Nästa steg är att utveckla de digitala beslutsstöden så att man kan få upp diagnossystem.

Anders Ekholm förklarar att det i viss mån redan används.

– Appen Isabelle innehåller 11 000 diagnoser. Genom den kan läkaren få hjälp med vilka frågor hen ska ställa och vilka prover som ska tas för att ställa korrekt diagnos. På akuten ökar diagnosträffsäkerheten från 30 procent till 90 procent. Det går att ansluta sin vårdenhet och sina journalsystem till appen. En sådan app kostar under 30 kr.

Anders Ekholm påpekar att om vi ökar diagnosprecisionen så kommer vi att spara mycket pengar.

– Idag felbehandlar vi ofta. Enligt en studie i USA dör 20 procent av de som dör på sjukhus av något annat än vad de behandlas för. Vården behöver i framtiden utgå ifrån en så komplett bild av patienten som möjligt. Den bör innehålla alltifrån DNA, sjukdomshistorik och sjukdomar i släkten till yrke och vanor. Med den informationen samlad kan man också bygga individuella hälsosimulatorer. Även om man inte kommer att se exakta prognoser på framtida sjukdomar så kan man exempelvis se överrisker hos enskilda patienter, och vad effekten av en behandling kommer att bli hos just denne.