Intervju med 2015 års Nanna Svartz-stipendiat

2015 års Nanna Svartz-stipendiat:
Studier som speglar den kliniska verkligheten för SLE

Elisabet Svenungsson− Jag tycker det är viktigt att beskriva den kliniska verkligheten, som ofta är mer komplex än man inser i den experimentella forskningen. Så säger Elisabet Svenungsson, som är 2015 års mottagare av Pfizers och Reumatikerförbundets stipendium till Nanna Svartz minne.
 
Elisabet är överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset i Solna och adjungerad lektor vid Institutionen för Medicin vid Karolinska Institutet. Hon är specialist både inom internmedicin och reumatologi och förutom en omfattande klinisk verksamhet har hon under närmare 20 år forskat kring SLE (systemisk lupus erythematosus). 
 
Det är speciellt den ökade risken för hjärtkärlsjukdom hos vissa grupper av SLE-patienter som intresserar Elisabet. I hennes studier har kliniska symtom och immunologiska avvikelser hos SLE-patienter och matchande kontrollpersoner beskrivits mycket noggrant. Faktorer som rökning, ärftlighet, och njurinflammation med associerad ateroskleros har visat sig vara viktiga orsaker till ökad hjärtkärlsjukdom vid SLE. Ett viktigt fynd är benägenheten att bilda blodproppar hos patienter som har autoantikroppar mot fosfolipider 
 
− Just nu kommer det allt fler publikationer som uppmärksammar inflammationens roll i hjärtkärlsjukdomar. Det är spännande att ett fenomen som jag länge ägnat mig åt uppmärksammas allt mer, säger hon.
 
Vad kan man då göra om man upptäcker en riskpatient?
 
− Det varierar förstås från fall till fall eftersom det finns många olika faktorer och symtom. Men ett bra exempel är just patienter med fosfolipidantikroppar. Eftersom vi nu vet att dessa antikroppar medför en ökad risk för blodpropp gäller det att bedöma risken för den enskilde patienten och hitta en bra blodförtunnande regim för dem med högst risk.
 
− Ett annat exempel är patienter med njurinflammation. Vi har sett att de har ökad risk för att utveckla tidig ateroskleros. Det är då särskilt viktigt att övervaka och behandla höga blodfetter och högt blodtryck.
 

Samarbete med specialister och patienter

Elisabet framhåller vikten av att involvera många olika kliniska specialiteter i den här typen av studier. Hon samarbetar bland annat med kliniska fysiologer, neurologer, hudläkare och epidemiologer. Dessutom med sjuksköterskor, sjukgymnaster och inte minst med patienterna själva. Just samarbetet med patienterna var en av de saker som Reumatikerförbundet lyfte fram i motiveringen till årets stipendium.
 
− Det stämmer att jag försöker ge feed-back och berätta för patienterna och kontrollerna som ingår i studierna om forskningen, säger Elisabet. Vi brukar ha årliga sammankomster där vi på ett populärt sätt försöker berätta om hur arbetet går framåt. Att skapa engagemang för klinisk forskning kan ju också bidra till att det blir lättare att rekrytera deltagare till nya studier.
 
En viktig förutsättning för studierna är den kohort av över 500 SLE-patienter vid Karolinska Sjukhuset som Elisabet var med och startade redan på 1990-talet och som hon och hennes medarbetare nu följer upp. Också friska kontrollpersoner som är noga matchade i fråga om kön och ålder har rekryterats.
 
Redan på 1990-talet började Elisabet arbeta med genetiska register. Idag sker detta i ett samarbete med universiteten i Uppsala, Linköping, Umeå och Lund.
 
− Vi har deltagit i stora internationella genetiska studier. Tack vare att våra patienter är så väl kliniskt karaktäriserade har vi kunnat utveckla de gemensamma fynden och beskriva enskilda geners betydelse bland annat för fosfolipidantikroppar, stroke och hjärtinfarkt.
 
De senaste åren har Elisabets studier utöver SLE också utvidgats till besläktade sjukdomar som APS (primärt antifosfolipidsyndrom) och systemisk skleros.
 

Spännande framtid

Eftersom tre av Elisabets doktorander disputerat de senaste åren är hon inne i en planeringsfas just nu. Det finns många intressanta alternativ för nya forskningssatsningar. 
 
− En sak som jag tycker är spännande är att utnyttja våra detaljerade databaser för att avgränsa undergrupper av SLE som skiljer sig avseende autoantikroppar, gener och prognos. Vi använder ny avancerad teknik för att identifiera nya biomarkörer som kan användas för att diagnosticera och följa sjukdomsaktiviteten. Vi planerar bland annat studier där vi kommer att använda magnetkamera för att undersöka cirkulationen i de små blodkärlen i hjärtat och hur dessa påverkas vid SLE. 
 
− För att samla information om fler patienter försöker vi också förenkla och öka användningen av det nätbaserade nationella kvalitetsregistret för SLE. Där kan läkare, sjuksköterskor och patienter alla registrera uppgifter om symtom, behandling och sjukdomsaktivitet. Det är viktigt att alla gruppers erfarenhet kan tillvaratas, framhåller Elisabet.