Behandling av ledgångsreumatism

Att få diagnosen ledgångsreumatism innebär inte samma sak idag som för 20 år sedan. Nya biologiska och icke-biologiska läkemedel har revolutionerat behandlingen och gjort det möjligt för patienter att i stort sett leva ett normalt liv (17).

Behandling av ledgångsreumatism

Reumatoid Artrit (RA), även kallat ledgångsreumatism, är en kronisk autoimmun sjukdom som räknas till folksjukdomarna. Med autoimmun avses att immunsystemet agerar felaktigt och istället för att skydda oss angriper den egna vävnaden. Ledgångsreumatism kännetecknas av inflammation av ledhinna där alla leder i kroppen kan drabbas, i de flesta av fallen är det dock kroppens mindre leder i händer och fötter som angrips (1). 


Det är oklart varför människor drabbas av ledgångsreumatism. Ärftlighet är av stor betydelse men ärftligheten kan inte ensam leda till sjukdomen utan det krävs även andra faktorer såsom olika miljöfaktorer för att insjukna (2). Man har påvisat att rökning i kombination med en särskild genuppsättning ökar risken för att insjukna i RA (3).


Patienter med ledgångsreumatism har en ökad dödlighet med en i genomsnitt 5-7 år kortare livslängd (4). Detta orsakas framförallt av att ledgångsreumatism ökar risken för att insjukna i andra sjukdomar såsom hjärtinfarkt, stroke, infektioner och vissa tumörsjukdomar såsom lymfom (5). Forskning har visat att denna överdödlighet är kopplad till den inflammatoriska aktiviteten i sjukdomen (6). 

Att leva med ledgångsreumatism 


I Sverige insjuknar drygt 3000 personer varje år i ledgångsreumatism (7), och totalt lever runt 50 000 patienter med sjukdomen i Sverige (8). Sjukdomen kan bryta ut när som helst i livet, men risken att drabbas stiger med åldern och är vanligast i åldern 45-65 (9). Både män och kvinnor kan få sjukdomen, men det är fler kvinnor än män som drabbas, även om skillnaden mellan könen minskar med ökande ålder (10). 


Ledgångsreumatism är associerat med minskad arbetsförmåga och en generellt sett lägre livskvalitet (8). Patientens lidande och samhällets kostnader är starkt kopplade till hur stor funktionsnedsättning patienten har. De indirekta kostnaderna är betydande i början av sjukdomsförloppet då många patienter är sjukskrivna redan innan diagnosen är ställd (2). Sjukskrivningar och förtidspensionering ökar ca 2 till 1 år innan patienten får sin diagnos och ökar än mer efter att patienten fått sin diagnos (11). 


Två svenska studier har redovisat de samhällsekonomiska kostnaderna för RA för år 2010. Kostnaderna uppskattades till totalt 5.7 miljarder kronor respektive 6.5 miljarder kronor. Av den totala kostnaden stod produktionsförluster som till exempel förtidspensionering och sjukskrivning för mer än hälften av de totala kostnaderna för RA (56 procent respektive 54 procent) (8, 12).


Behandlingens utveckling 


Behandlingsmålen för ledgångsreumatism är på kort sikt att lindra värk, rörelsesmärta, stelhet och trötthet, att bevara normal ledfunktion, att få patienten att återgå till arbetslivet samt att möjliggöra normalt socialt umgänge och fortsatta fritidsintressen. På lång sikt är målet med behandlingen att förhindra leddestruktion och felställningar samt att förhindra funktionsbortfall i inre organ. För att minimera uppkomsten av ledskador bör behandling med antireumatiska läkemedel påbörjas snarast efter diagnos, helst inom 12 veckor efter symptomdebut. Behandlingen vid ledgångsreumatism kräver noggrann uppföljning eftersom sjukdomen oftast är livslång.


Så sent som på 1990-talet hade patienter med ledgångsreumatism en betydligt sämre prognos där många blev invalidiserade. Genom intensiv och innovativ forskning på området har effektiva biologiska och icke-biologiska läkemedel med nya verkningsmekanismer utvecklats. Många fler patienter kan idag leva ett normalt liv med ingen eller mindre smärta.


När biologiska läkemedel introducerades i Sverige var det endast patienter med svårare ledgångsreumatism som fick denna behandling. Detta har kommit att ändras då nyttan av en tidig behandling har visat en bättre prognos även för mildare grader av ledgångsreumatism (13). Ledförstörelsen kan alltså minska genom en tidig diagnos och behandling (14, 15). Introduktionen av biologiska läkemedel har inneburit att sjukdomsförloppet kan bromsas hos många patienter vilket har bidragit till ökad livskvalitet och ökad arbetsförmåga (16). 


Patienternas lidande och samhällets kostnader är starkt kopplade till hur stor funktionsnedsättning patienten har. Genom att förbättra funktionsförmågan kan patientens livskvalitet och arbetsförmåga öka samtidigt som samhällskostnaderna minskar. Att få diagnosen ledgångsreumatism innebär inte samma sak idag som för 20 år sedan. Nya biologiska och icke-biologiska läkemedel har revolutionerat behandlingen och gjort det möjligt att i stort sett leva ett normalt liv. De biologiska läkemedelen ger bättre kontroll av symtomen samt bromsar sjukdomsaktiviteten och därmed ledförstörelsen. Detta förbättrar funktionsförmågan och livskvaliteten hos patienterna (17). Idag finns behandlingsmetoder som innebär att patienter får infusion på sjukhus, att patienter själva kan injicera genom spruta och att patienter själva kan ta en tablett. 

    Reumatism

    Referenser

    1. Lindahl, G. Reumatoid artrit (RA). Internetmedicin (2014). at<http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=301>. Lettre, G. & Rioux, J. D. Autoimmune diseases: insights from genome-wide association studies. Hum. Mol. Genet. 17, R116–R121 (2008).
    2. Hallert, E., Schmidt, A., Husberg, M. & Jonsson, D. Sjukdomsförlopp, kostnader och livskvalitet vid nydebuterad reumatoid  artrit. (2007). at <http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:265444/FULLTEXT01.pdf>
    3. Klareskog, L. et al. A new model for an etiology of rheumatoid arthritis: Smoking may trigger HLA–DR (shared epitope)–restricted immune reactions to autoantigens modified by citrullination. Arthritis Rheum. 54, 38–46 (2006).
    4. Dadoun S, Zeboulon-Ktorza N, Combescure C, Elhai M, Rozenberg S, Gossec L et al (2013) Mortality in rheumatoid arthritis over the last fifty years: systematic review and meta-analysis. Jt Bone Spine 80:29–33
    5. Lindhardsen, J. et al. The risk of myocardial infarction in rheumatoid arthritis and diabetes mellitus: a Danish nationwide cohort study. Ann. Rheum. Dis. 70, 929–934 (2011). Zhang, J. et al. The association between inflammatory markers, serum lipids and the risk of cardiovascular events in patients with rheumatoid arthritis. Ann. Rheum. Dis. 73, 1301–1308 (2014). van den Hoek, J., Boshuizen, H.C., Roorda, L.D. et al. Rheumatol Int (2016). Mortality in patients with rheumatoid arthritis: a 15-year prospective cohort study 
    6. Innala L, Sjöberg C, Möller B, et al. Co-morbidity in patients with early rheumatoid arthritis - inflammation matters. Arthritis Research & Therapy. 2016;18:33. Hellgren, K., Baecklund, E., Backlin, C., Sundstrom, C., Smedby, K. E. and Askling, J. (2016), Rheumatoid Arthritis and Risk of Malignant Lymphoma – Is the risk still increased?. Arthritis & Rheumatology. Accepted Author Manuscript
    7. Svensk reumatologis kvalitetsregister, Årsrapport 2016 at <http://srq.nu/srqny/wp-content/uploads/2017/11/A%CC%8Arsrapport_2016.pdf 
    8. Eriksson JK et al. Costs for hospital care, drugs and lost work days in incident and prevalent rheumatoid arthritis: how large, and how are they distributed? Ann Rheum Dis. 2015 Apr;74(4):648-54.
    9. Eriksson, J. K., Neovius, M., Ernestam, S., Lindblad, S., Simard, J. F. and Askling, Incidence of Rheumatoid Arthritis in Sweden: A Nationwide Population-Based Assessment of Incidence, Its Determinants, and Treatment Penetration. Arthritis Care & Research, 2013:65: 870–878.
    10. Kvien T. K., Uhlig, T., Ødegård, S. and Heiberg, M. S. (2006), Epidemiological Aspects of Rheumatoid Arthritis. Annals of the New York Academy of Sciences, 1069: 212–222.
    11. Neovius M, Simard JF, Askling J; ARTIS study group. Nationwide prevalence of rheumatoid arthritis and penetration of disease-modifying drugs in Sweden. Ann Rheum Dis. 2011 Apr;70(4):624-9. Neovius, M., Simard, J. F., Klareskog, L., Askling, J. & Group,  for the A. S. Sick leave and disability pension before and after initiation of antirheumatic therapies in clinical practice. Ann. Rheum. Dis. 70, 1407–1414 (2011).
    12. Kalkan A  et al. Costs of rheumatoid arthritis during the period 1990-2010: a register-based cost-of-illness study in Sweden. Rheumatology (Oxford). 2014 Jan;53(1):153-60.
    13. van Vollenhoven RF. Treatment of rheumatoid arthritis: state of the art 2009. Nat Rev Rheumatol. 2009 Oct;5(10):531-41.
    14. Aletaha, D. et al. 2010 Rheumatoid arthritis classification criteria: An American College of Rheumatology/European League Against Rheumatism collaborative initiative. Arthritis Rheum. 62, 2569–2581 (2010).
    15. LIF. De goda exemplen - Värdet av läkemedel mot reumatoid artrit. 16 (2010). 
    16. Socialstyrelsen 2012. Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar.
    17. Olofsson, T. et al. Decrease in sick leave among patients with rheumatoid arthritis in the first 12 months after start of treatment with tumour necrosis factor antagonists: a population-based controlled cohort study. Ann. Rheum. Dis. 69, 2131–2136 (2010).