Sorry, you need to enable JavaScript to visit this website.

Videomöte kräver erfarenhet

"Läkarutbildningen fortfarande upplagd som den alltid varit"

- Som nyutexaminerad läkare känner jag mig väldigt osäker på att arbeta med digitala system, särskilt när det gäller patientmöten.

Det säger Anna Hallum som gick ut läkarprogrammet i januari i år och nu jobbar som underläkare på Gustavsbergs vårdcentral utanför Stockholm. Själv är hon skeptisk till att det fungerar att undersöka patienter över nätet.

– På utbildningen lär vi oss att klämma och känna och bedöma allmäntillståndet hos en patient. Det är svårt att göra via en videolänk. Tanken är väl att ett sådant videobesök ska handla om till exempel en lättare förkylning, men även då kan det krävas att man ska lyssna på lungorna – vilket inte går över nätet.

Anna Hallum förklarar att under hela utbildningen så har det förutsatts att läkaren träffar patienterna.

– Vi har aldrig diskuterat hur man gör om man får en patient via en videolänk.

Hon menar att läkarutbildningen är upplagd på samma sätt som den alltid varit.

– Visserligen har vi haft interaktiva patientmöten med låtsaspatienter som vi kunnat ställa frågor till, låtsasundersöka och även ordinera labbprover till. Men inbyggt i programmet har då funnits ett svar eller facit på vad vi hittar för fynd om vi exempelvis lyssnar på lungorna eller hjärtat på låtsaspatienten. Något sådant facit finns ju inte i verkligheten.

Anna Hallum har tänkt på vilka patienter som skulle kunna passa att träffa för videokonsultation.

– Kanske psykisk ohälsa, funderar hon. Men i de fallen vill patienterna nog ha en personlig kontakt. Anna Hallum tror att hon kanske ändrar sin inställning när hon fått mer erfarenhet i yrket.

– Jag tror att jag måste skaffa mig en större referensram och träffa många olika patienter i verkligheten för att känna mig trygg i det sättet att arbeta.

Anna berättar att när det handlar om digitala verktyg så har studenterna under utbildningen fått använda journalsystemet Take care som flertalet sjukhus och vårdcentraler i Stockholm använder.

– Systemet är krångligt att lära sig och behöver förbättras. Men under utbildningen har vi fått lära oss att arbeta i det. Ett stort problem under utbildningen är att man som student inte får gå in och titta i en patients journal efter ett vårdtillfälle. Det beror på att vi inte står som vårdgivare. Det gör att man inte har kunnat följa upp patienter i efterhand och dra lärdom av fallen.

– För att gå in i journaler i efterhand måste man be om patientens tillstånd. Oftast hinner man inte fråga patienterna eftersom man har ett antal fall att ta hand om under en natt på akuten.

– Kanske borde det finnas en standardiserad blankett där patienterna själva kan godkänna att de som varit delaktiga i vården får gå in och titta i journalen, även i efterhand, avslutar hon.